Johaaaaana

Jag sitter på jobbet. Mina ögon svider något fruktansvärt. Jag har en stor klump i halsen och hjärtat värker.
Det är så här det känns att ha sorg. Man känner sig tom, ihålig.
Den här veckan som har varit har varit den värsta veckan i mitt 18-åriga liv. Samtidigt som den har varit den värsta har den ändå varit fin. Jag o Tima har myst som bara den. Jag har legat i gräset och bara kollat på henne i flera timmar, medan hon har mumsat gräs, jag har sjungit för henne, berätatt för henne hur mycket hon betyder för mig, brytit ihop och gråtit hysteriskt i hennes man, kramat henne jätte hårt, matat henne med massa morötter och pussat på hennes mjuka goa mule.
Att man kan fästa sig så mycket vid ett djur alltså.