Prata är silver men tiga är guld ????
Jag har funderat en hel del de sista dagarna.
Jag har en förmåga att säga vad jag tycker. Min käft är lite väl stor ibland. Men så har jag tänkt efter, vad vill folk höra egentligen? Sanningen eller en förfinad version. Svaret är en förfinad version. Det är inte många som uppskattar sanningen. Jag är bra på att ställa till liv, skapa konflikter för att jag säger vad jag tycker och tänker och kanske även vad många andra tycker och tänker men inte vågar säga. Det här inägget är verkligen INTE riktat till NÅGON den är riktad till ALLMÄNHETEN.
Men jag tror jag ska sluta säga så mycket, sluta lägga mig i saker och ting. För det blir ändå alltid jag som får be om ursäkt sen. Och det gör jag för mina vänner är värda mer för mig än min stolthet . Och jag är kortsint. Jag reagerar, kläcker ur mig det som kommer fram i hjärnan, men sen har jag liksom sagt mitt och kan gå vidare. Men jag är trött på att det alltid är jag som får komma krypandes. Jag får liksom be om ursäkt för att jag har en åsikt. Det är inte många man kan ta en disskussion med utan att man hamnar i luven på varanadra. Jag tycker det är synd och det gör mig otroligt ledsen.
Men nästa gång någon säger vad den tycker till mig, då ska jag ta det till mig, tänka över det och till och med kanske inse att det är sant. Vi ser alla saker och ting ur olika perspektiv och det är väl dax att jag lär mig att prata är silver men tiga är guld. Man ska vara mjuk, snäll och menlös. Då blir man omtyckt.
Jag har en förmåga att säga vad jag tycker. Min käft är lite väl stor ibland. Men så har jag tänkt efter, vad vill folk höra egentligen? Sanningen eller en förfinad version. Svaret är en förfinad version. Det är inte många som uppskattar sanningen. Jag är bra på att ställa till liv, skapa konflikter för att jag säger vad jag tycker och tänker och kanske även vad många andra tycker och tänker men inte vågar säga. Det här inägget är verkligen INTE riktat till NÅGON den är riktad till ALLMÄNHETEN.
Men jag tror jag ska sluta säga så mycket, sluta lägga mig i saker och ting. För det blir ändå alltid jag som får be om ursäkt sen. Och det gör jag för mina vänner är värda mer för mig än min stolthet . Och jag är kortsint. Jag reagerar, kläcker ur mig det som kommer fram i hjärnan, men sen har jag liksom sagt mitt och kan gå vidare. Men jag är trött på att det alltid är jag som får komma krypandes. Jag får liksom be om ursäkt för att jag har en åsikt. Det är inte många man kan ta en disskussion med utan att man hamnar i luven på varanadra. Jag tycker det är synd och det gör mig otroligt ledsen.
Men nästa gång någon säger vad den tycker till mig, då ska jag ta det till mig, tänka över det och till och med kanske inse att det är sant. Vi ser alla saker och ting ur olika perspektiv och det är väl dax att jag lär mig att prata är silver men tiga är guld. Man ska vara mjuk, snäll och menlös. Då blir man omtyckt.
Kommentarer
Trackback
